Äntligen hemma, efter att ha spenderat 4dygn på jobbet så är det väldigt skönt att vara på hemmaplan igen.
Frasse ligger tätt intill å kurrar nöjt, å det finns inget annat ställe jag hellre hade varit på, just i detta nu.

Det slår mig att jag gärna vill hitta den där trygga punkten i tillvaron. Just nu bor jag och Irma väldigt litet, och det funkar för tillfället. MEN jag vill gärna hitta något där jag vet att jag ska stanna, i många år framöver.
Huset är sålt, kontantinsattsen fixad så varför inte?!
Har kollat på lite olika alternativ och försöker väga för- och nackdelar för att hitta vad som skulle passa min lilla familj bäst.
Har pratat med mäklaren, banken lämnar besked i morgon...well det kanske är dags att bli vuxen.
I min värld lever inte en 27åring med sin 3 åring i en stuga med 1 rum och kök.
Visst har vi det bra, men man vill gärna ha ett vuxenliv oxå.
Jag är redo, det finns inga bra tillfällen att köpa bostad...så varför vänta:)
Nu kör vi..

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Sitter och njuter utav ljudet av regndropparna som faller mot taket.
På andra sidan rummet ligger Irma och snarkar så fridfullt.
Den där härliga känslan av lugn sprider sig i kroppen, vetskapen om att allt kommer att ordna sig.
Vet inte hur, vet inte när, men det kommer att bli bra, tillslut, men det måste få ta sin tid.
Alla pusselbitar finns, men dom ligger inte alla på rätt plats...än...men snart kanske.
Kanske inte i morgon, eller om en månad, men när tiden är inne.
När jag är redo att bygga klart pusslet.

Sitter och njuter utav ljudet av regndropparna som faller mot taket.
På andra sidan rummet ligger Irma och snarkar så fridfullt.
Den där härliga känslan av lugn sprider sig i kroppen, vetskapen om att allt kommer att ordna sig.
Vet inte hur, vet inte när, men det kommer att bli bra, tillslut, men det måste få ta sin tid.
Alla pusselbitar finns, men dom ligger inte alla på rätt plats...än...men snart kanske.
Kanske inte i morgon, eller om en månad, men när tiden är inne.
När jag är redo att bygga klart pusslet.

Advokaten är få ordig, men idag kunde han medela att allt var bra med dig och att du hälsade till "flickvännen" och familjen.
Längtar efter dig så otroligt mycket, jag lever på hoppet!
Dina saker har jag lagt i en låda, tillsvidare...
Om jag blir påmind om dig jämt så kommer jag tillslut bli tokig!
Överklagan av häktningen kommer ske i morgon eller på onsdag.
Kanske kan restriktionerna släppas iaf så att man får prata med dig, höra din röst, höra dig säga att du är okej och snart kommer hem.
Den dagen du kommer hem, för det vet jag att du gör, då vettefan om jag inte kommer ställa mig på knä och fria...

Pratat med din syster mycket under dom här dagarna, underbar familj du har, önskar bara att jag fått träffa dom under andra omständigheter.

Saknar dig älskling, kom hem till mig snart<3