Tänk så trevligt det kan vara att jobba:)
Precis avslutat ett kvällspass på Löwenströmska, och man blir alltid lika glad!Trots feber och halsont så är det en väldigt bra dag. Det var någon som sa: Du verkar vara så glad jämt, full av energi! Haha, hmm tur att inte inre kaos syns utåt:)
Kanske beror det på att man träffat psykologen idag, allt runt omkring har börjat sjunka in, och för att jag faktiskt inte har tid att sitta hemma å älta.
Då är det bra att ha ett bra jobb att gå till, en extra tanke till underbara arbetskollegor.

Dags att sova, 2 jobbdagar kvar den här veckan...förkylning å sån skit får vänta;)

Åkte en sväng ut till Rotsidan idag, pärlan i högakusten. Med barfota fötter sprang vi på klipporna å passade på att doppa dom i varje liten pöl som fanns.
Irma lyckades även dyka ner i en liten pöl, och fick till sin förtjusning springa naken en stund medan kläderna torkade:)
Lyckligare unge får man leta efter, hon var såå nöjd. Mamma med för den delen.

Varför åker jag inte hem oftare?
Det var ganska precis ett år sen jag var hemma sist.
Ibland kommer livet ivägen, men känns som att det är dags att reda ut vad som är viktigast här i livet<3
Vad man bör fokusera på och lägga ner sin energi på. Sålla lite....

I morgon är det dags att åka hem igen, tillbaka till lilla stugan, tillbaka till verkligheten. På måndag är det dags för intro på nya extra jobbet, blir nog kanon. Ser fram emot den kommande månaden. Den lär bli intensiv med rättegång, flytt, jobb...å sommaraktiviteter med Irma.
Men när hösten kommer ska vi kunna sitta inne under en filt med gott samvete:)

Efter 40 långa mil är vi äntligen mätta och nedbäddade. Irma sover redan, och jag och Emelie har tagit en liten kvällspromenix med hundar och katt som följeslagare.
Satt ute en sväng med pappa och bror som grillade, snackade lite skit å drack några öl.

När man väl kommer hem till norr glömmer man allt för en liten stund. Alla minnen kommer tillbaka, och det är mycket nostalgi över det lilla torpet.
Pappas barndomshem är numera slitet å väderbitet, men det finns så mycket kärlek i dom här väggarna.
Här sprang jag som barn, med mina kusiner, ständigt på nya äventyr.
Farmor som alltid bjöd på varm choklad å rostat bröd på morgonen. Farfars röda Saab parkerad utanför "storsstuga", och den feta paddan i jordkällaren...
Jag lärde mig cykla här, och när jag var liten hade jag en liten rävunge som snodde mina leksaker.
Den gamla skogen är snart nedhuggen, den som farmor sprang i när hon var liten. Kanske kommer jag få uppleva den skogen igen, om ca 40år.
Jag älskar det här stället, ingen tv, inget rinnande vatten, ute dass, bara lugnet. Skogen som susar och fåglarnas kvitter...jag är hemma nu! Här är jag trygg...

Idag händer det, för första gången i mitt liv ska jag skriva papper på mitt alldeles egna (köpta) boende.
Efter en seg å långdragen budgivning, är det äntligen klart.
Blev inte det pris jag hoppats på, till och med mäklaren var förvånad.
Men jag hade hittat hem, så det spelade ingen roll vad det hade kostat...eller ja, när bankens tak var uppnått hade det ju bara varit att lägga sig:)
Med en månad kvar till flytt vet jag inte riktigt hur jag ska hinna med allt.
Packa, packa, packa, gå intro på nytt jobb...
Japp nytt jobb också, iofs bara extra timmar som det ser ut i dagsläget, men man vet aldrig vad som händer.
Fick även ett erbjudande om en tjänst på Löwenströmska i höst. Den möjligheten har jag sett fram emot länge, men nu när vi ska flytta så blir det tyvärr lite långt att åka. Men lovade att tänka på saken:)

Förutom kontrakt skrivning ska även en ny soffa beställas...många "första gången händelser" som väntar idag.
Har tidigare bara haft råd med någon sketen soffa från nån loppis, som varit sisådär 100 år gammal. Men icke denna gång....så nöjd, så nöjd...

Nu bara längtar jag, till vårat nya hem, tills Irma får ett eget rum, till chansen och möjligheten att börja om.
Ska bli så obeskrivligt skönt...men det kommer innebära mycket slit innan vi är där...men snart så:)

Hoppas ni alla får en trevlig dag...själv ska jag nog dra täcket över huvudet en liiiten, liten stund till....är som ett barn på julafton!:)

I want give up on Us
Even if the skies get rough
Im giving you all my love
Im still looking up, still looking up

Well, i want give up on Us
Go knows im tough enough
We're got a lot to learn
God knows we're worth it...

Telefonen ringer, det är du...herregud, hjärtat stannar för en sekund!
Har nästan glömt hur du låter...
Samtalet blir kort, kommer inte ihåg någonting från det. Alla meningar går ihop, alla frågor jag velat ha svar på, har jag nu glömt. Nu när jag har chansen att fråga dig.
Hela kroppen skakar, det känns precis som om alla känslor som jag tryckt undan kommer tillbaka.
Börjar stamma, tårarna kommer...det är ju du!
Vill bara glömma, vill bara börja om...men det är ju Du!

Wihooo lånelöfter är färdigt, huset sålt , iofs så är inte den fasta anställningen riktigt klirrad än, men det ordnar sig. Herregud som Uska å dessutom kock så finns det alltid jobb, bara viljan finns! Är inte direkt orolig, har inte varit utan jobb sen jag gick ut gymnasiet, å tänkte inte ändra på det vinnande konceptet nu.
Tack underbara lillebror som hjälpte mig med banken, du är awesome!

Skulle hämta lillagris på dagis idag! Satte mig vid sandlådan en stund å vem kom å satte sig bredvid om inte fina A.
Satt å pratade länge länge, när det kommer fram att pojken bara är blotta 22 år!?! Får nog ta mig en funderare kring det här, men alltid mysigt att få småflörta lite. Bästa tiden på året att få vara lite pirrig.. jag tänker njuta utav både vårsol och fina barnskötare!
(vill bara understryka att jag är 27, så ingen behöver tro att det är frågan om barnarov;)

Jag är inte singel, inte heller upptagen.
Men reserverad för den som förtjänar mig...