I want give up on Us
Even if the skies get rough
Im giving you all my love
Im still looking up, still looking up

Well, i want give up on Us
Go knows im tough enough
We're got a lot to learn
God knows we're worth it...

Telefonen ringer, det är du...herregud, hjärtat stannar för en sekund!
Har nästan glömt hur du låter...
Samtalet blir kort, kommer inte ihåg någonting från det. Alla meningar går ihop, alla frågor jag velat ha svar på, har jag nu glömt. Nu när jag har chansen att fråga dig.
Hela kroppen skakar, det känns precis som om alla känslor som jag tryckt undan kommer tillbaka.
Börjar stamma, tårarna kommer...det är ju du!
Vill bara glömma, vill bara börja om...men det är ju Du!

Wihooo lånelöfter är färdigt, huset sålt , iofs så är inte den fasta anställningen riktigt klirrad än, men det ordnar sig. Herregud som Uska å dessutom kock så finns det alltid jobb, bara viljan finns! Är inte direkt orolig, har inte varit utan jobb sen jag gick ut gymnasiet, å tänkte inte ändra på det vinnande konceptet nu.
Tack underbara lillebror som hjälpte mig med banken, du är awesome!

Skulle hämta lillagris på dagis idag! Satte mig vid sandlådan en stund å vem kom å satte sig bredvid om inte fina A.
Satt å pratade länge länge, när det kommer fram att pojken bara är blotta 22 år!?! Får nog ta mig en funderare kring det här, men alltid mysigt att få småflörta lite. Bästa tiden på året att få vara lite pirrig.. jag tänker njuta utav både vårsol och fina barnskötare!
(vill bara understryka att jag är 27, så ingen behöver tro att det är frågan om barnarov;)

Jag är inte singel, inte heller upptagen.
Men reserverad för den som förtjänar mig...

Äntligen hemma, efter att ha spenderat 4dygn på jobbet så är det väldigt skönt att vara på hemmaplan igen.
Frasse ligger tätt intill å kurrar nöjt, å det finns inget annat ställe jag hellre hade varit på, just i detta nu.

Det slår mig att jag gärna vill hitta den där trygga punkten i tillvaron. Just nu bor jag och Irma väldigt litet, och det funkar för tillfället. MEN jag vill gärna hitta något där jag vet att jag ska stanna, i många år framöver.
Huset är sålt, kontantinsattsen fixad så varför inte?!
Har kollat på lite olika alternativ och försöker väga för- och nackdelar för att hitta vad som skulle passa min lilla familj bäst.
Har pratat med mäklaren, banken lämnar besked i morgon...well det kanske är dags att bli vuxen.
I min värld lever inte en 27åring med sin 3 åring i en stuga med 1 rum och kök.
Visst har vi det bra, men man vill gärna ha ett vuxenliv oxå.
Jag är redo, det finns inga bra tillfällen att köpa bostad...så varför vänta:)
Nu kör vi..

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...

Underbart, nu är våren här, på riktigt den här gången.
Första jobbdagen på över en vecka, det har sina fördelar med 13 timmars arbetsdag=mycket ledigt.
Skönt att vara tillbaka dock, få komma in i lite vardagsrutiner efter allt som har hänt.

Jag å E har börjat planera våran minisemester i slutet utav Maj. Vet ännu inte vart det bär iväg, men det spelar egentligen inte så stor roll. Denna underbara människa betyder otroligt mycket för mig. Även om hon inte alla gånger kan ge mig dom svar jag vill höra, så stöttar hon mig i dom beslut som jag fattar, hur korkade dom än må vara.Jag vet att hon finns där, i ur och skur, en vän att lita på i alla väder. Hon fångar mig när jag faller, men hon låter mig ändå vissa tillfällen sväva iväg...för både hon och jag vet att även om livet inte alltid blir som vi tänkt, så har vi ändå Franska Rivieran att se fram emot på åldernshöst.
Vi ska ligga där, två tanter 50+, i våra bästa år, på denna sorliga strand, i våra leopardbaddräkter å smutta på champagnen, som aldrig tar slut.
Det känns så tryggt att vi då kommer kunna skratta åt allt elände, få lite distans till ungdomensdagar, men tänk vilka historier vi kommer kunna berätta?! Den där gången den lilla vettskrämda musen sprang upp i dina tighta jeans...å jag skrattade mitt hjärtliga panikskratt så att jag nästan kissade på mig. Men den historien får du berätta, för du har mer inlevelse än mig.

Vi kan inte förhindra det vi inte kan förutse min vän, men vi har ju alltid varandra oavsett vad som händer<3

Tack för att du finns...